Indianparken

Nu duggar ombildningarna från hyresrätt till bostadsrätt tätt i Hammarbyhöjden. Det är främst privata hyresvärdar som säljer sina kåkar till hyresgästerna. Ett och annat av allmännyttans hus har också sålts ut, bland annat det där Hammarbygårdens barnstuga låg. I hörnan Olaus Magnus väg - Johan Prinz väg. Barnstugan, som byggdes 1938 och gjorde det möjligt för mammor att börja jobba och tjäna egna pengar och därmed bli mindre beroende av karlarna.

Lite senare, på 60-talet tror jag, följde Hammarbygården behoven hos kvarterens yngre och höll även öppet kvällstid som en av stans första ungdomsgårdar, dessutom med replokaler för traktens rockstjärneaspiranter.  Nu är denna kulturhistoriskt värdefulla lokal en tjusig bostadsrättslägenhet.

När Hammarbyhöjden var nytt ägdes och förvaltades tre av fyra hus av privata fastighetsägare. Antalet bostadsrätter var inte fler än 200 lägenheter. Till det kom barnrikehusen som ägdes av allmännyttan, med sammanlagt 270 lägenheter.

2007 ägdes fortfarande knappt hälften (44 procent) av lägenheterna av privata hyresvärdar. Antalet bostadsrätter hade däremot ökat till 1878 och antalet närmar sig nu snart hälften av de ca 5 100 lägenheterna i Hammarbyhöjden.








De här bilderna är från Svedalavägen (som  ligger på gränsen mot Björkhagen) och en sliten kåk där som nyligen ombildats från privatägda hyresrätter till bostadsrättsförening. Efter decennier av boende hos en snål privatvärd kan jag förstå att renoveringsbehoven och drömmarna om nya kök, toaletter och kanske även trapphus nu förverkligas hos de boende. Säga vad man vill om snåla privatvärdar - de har i alla fall bevarat tidstypiska boendemiljöer. 

Att Hammarbyhöjdens Konsum är dyrast i stan är ett segt rykte. Hur många tusenlappar har man inte spenderat där genom åren? Förra året hamnade bara vår familjs nota på närmare 30 000 kr. Men nu finns chans att casha tillbaka. Om du kan satsa 1800 kr, eller är bra på att pruta. Sedan ett par dagar sitter den här lappen på anslagstavlan i Konsums entré.

Strax bakom den evigt geggiga papperskorgen där man riskerar mjältbrand om man försöker peta ned ett glasspapper ruvar kan hända en verklig förmögenhet. En autograf av Charlie Chaplin.  På internet går de för minst 500 dollar, men jag har även hittat utropspris på det tiodubbla. Men hur veta att den är äkta? Tja. Här är några andra att jämföra med:

De är ju inte snarlika, men alla påstås de vara Charlie Chaplins autograf. Han var förresten i Stockholm november 1964 för att lansera sina memoarer. Och han har skrivit autografer, redan på 1920-talet.



Men även Charlie Chaplin själv var autografjägare. När Ingo Johansson dinerade i Genevé var det Charlie som trängde sig fram med autografblocket.

Det borde min mamma också ha gjort när hon fick lift med Ingo och Floyd från hushållsskolan till Göteborg en sommardag 1955. Hon tog inte ens en bild, fast kameran var med. Därför finns det flera tvivlare ibland oss. Mötte hon verkligen Ingo eller hittar hon bara på? Det är sånt man grunnar på, en marskväll i Hammarbyhöjden.