Indianparken

SÖDERBYSJÖN
Text & musik: Anders Åborg

Skymningsögon, hår till midjan, espadrillos, korg på armen,
hennes läppar öppnar sej mot mej: Hej, hej!
Vill du trampa genom skogen med mej?
Mot Söderbysjön? Med salami och vin?
Mot Söderbysjön? Mellan bromsar och bin?
Åhåhåh, följ med ner till sjön! Följ med ner till sjön!

Is i skägget, gamla pjäxor, lusekofta, läderryggsäck,
Anna öppnar när jag ringer på: Hallå!
Vill du glida genom skogen med mej?
Mot Söderbysjön? Kaffegök, apelsin?
Mot Söderbysjön? Fram till Brostugans fik?
Åhåhåh, följ med över sjön! Följ med över sjön!

Feber, skoskav, fast i hissen, slask och snålblåst, allmänt
vissen, hoppas ändå på ett käckt förslag: Goddag!
Vill du klafsa genom skogen med mej?
Hm, mot Söderbysjön?  Genom lera och dy?
Mot Söderbysjön? Under mitt paraply?
Åhåhåh, följ med mej till sjön! Följ med mej till sjön!

Följ med mej till sjön! Ner till sjön, ner till sjön!
Följ med mej till sjön! Ner till sjön, ner till sjön!
Följ med mej till sjön! Ner till sjön, ner till sjön!
Följ med mej till sjön! Ner till sjön, ner till sjön!
När som helst, hur som helst!  Ner till sjön, ner till sjön!
Genom sol, genom regn! Ner till sjön, ner till sjön!
Med salami och vin! Ner till sjön, ner till sjön!
Tusen mil, tusen mil! Ner till sjön, ner till sjön!
Tusen mil...


Vill du höra den här sången live?
Kom på picknick i Indianparken i Hammarbyhöjden den 6 juni kl 13- 17. Klarskinn heter gruppen som spelar kl 14.
Mer info i nästa inlägg.

Den som rör sig i Stockholms stads del av Nackareservatet kan inte ha undgått att det anläggs nya motionsspår på längden och tvären. Tanken är vacker. Att tillgängligheten till de rekreationsvärden skogen erbjuder ska öka.

Det är också lite hisnande, rent av skoj, att kunna damcykla sig genom skogspartier man förut bara traskat till fots och då mestadels med blicken i marken för att inte fastna i en rot.

Självklart har staden innan vägmaskinerna drog över stock och sten utrett varje aspekt av projektet. Ekologer och landskapsarkitekter har vänt ut och in på sina tjänsteryggsäckar för att utröna, som det så vackert heter, konsekvenser för biologisk mångfald och kulturhistoriska värden. Men jag säger bara en sak. Ni glömde svampen. 
 
Hur värnar man sitt hemliga svampställe?
Med dessa nyanlagda sjöstadsbefolkningsanpassade promenadstråk har mitt bästa trattkantarellställe fått stryka på foten. Någon borde ställas till svars, vi talar om helgerån.

Problemet är bara att just när det kommer till svampställen så finns en inbyggd motsättning i värnandet av de ovärderliga biologiska tillgångar som fru trattkantarell erbjuder. Vem klättrar upp i träd och hojtar "Rädda mitt svampställe här nedanför!" Vem ringar in det på kartan och skickar in för känndom till stadens utredare? Nä, man tiger och smyger och en vacker dag är svamplyckan förbi.

Fru trattkantarell är levande begravd och Indianparkens påbud är att alla som nu förlorat sina svampställen skola knyta svarta sorgeband runt närmaste träd.

Indianparkens invånare har i och med lågkonjukturen nu på allvar förverkligat trenden med närproducerade livsmedel. I Hammarbyhöjdens koloniträdgårdsförening bryggs följdaktligen påskmusten direkt i de återvunna petflaskorna, på vilka fjolårsetiketterna fortfarande håller stilen. 

Det syrliga regnet droppar i välavvägd dos rätt ned till flaskodlade humlegroddar och en naturligt doserad gryningskondens. Den subtila maltaromen slevar fiffiga jordbrukare direkt ur de ölfällor man redan gillrat i fåfäng förhoppning om att på så sätt hejda mördarsnigelinvasionen. De få snigelrackare som går på niten och drunknar i sörjan bidrar ju så fint till den klassiska bruna mustkulören.  Skål för våren!

På cykelavstånd från Indianparken ligger förnämliga Kaffestugan Torpet. Den lilla glasverandan doftar fukt på det där sättet som vi som saknar egen sommarstuga älskar. Ett givet utflyktsmål för dig som tröttnat på överstajlade och omysiga innerstadskaféer, som saknar lust eller råd att avgasa dig ned till nån charmig servering i säg Avignon eller Österlen.

Här, alldeles om hörnet, finns rättvisemärkt kaffe, hallonsoda, nygräddade våfflor och Bamsetidningar från 1984. Här är ingen duk den andra lik och sofforna bekvämt insuttna. Här sätter ekoboendet Gebers invånare lokal färg, vid sidan om moppenördar och kolonister som tröttnat på egna täppan.

 För dig som vill vårbada finns Flaten strax intill. Nä, inte den där grustagsliknande badgrytan Flatenbadet, dit många folkhemsglin fraktats med buss genom åren. Utan på andra sidan, där klippor försiktigt tippar dig ned i den svala djupa sjön.

Där, i det zornska ljuset, i skuggan  av tall och sten ska du ta säsongens första dopp efter fikastunden på Kaffestugan Torpet. Var dig själv, "beach 2009" kan de få hålla på med på andra sidan sjön.