Indianparken

-Vilken kroppsdel tycker du smakar godast? Ögon, öron och fingrar svarade han genast.
När Sten Bergman var i berättartagen satt svenskarna som klistrade framför radioapparaterna.

Den här gången handlade det om ett möte med en kannibal i Nya Guinea. Det var 50-tal och teven skulle snart slå igenom på allvar. Flera hundra år hade gått sedan Sverige, med hjälp av både Johan Printz, Per Lindeström och Anders Sparrman, försökt sig på att vara kolonialherre. Kolonialismen var nu på fallrepet, men äventyraren, forskaren och radioprofilen Sten Bergman (1895-1975) var fortfarande på många sätt tydligt präglad av den koloniala andan.

- Sten Bergman väcker minnen av en knarrig radioröst och en del roliga böcker som vi hade i hyllan när jag var liten. Speciellt den med de där karlarna med penisfodral. Småväxta män, ofta med stora bukar utan att för den skull vara feta.  Penisfodralen var säkert en meter långa. Det minns jag, säger mannen i mitt liv.

Han blev fascinerad.
- Vilka konstiga grejer de har på sina snoppar, funderade jag.  Varför har de det? Det stod säkert i boken. Antropologigrejer på den tiden förklarades alltid med att det var deras prydnad, och det ökade bara häpnaden ännu mer. Sten Bergman och penisfodralen påverkade i högsta grad min bild av befolkningen på Nya Guinea. Att där har de underliga grejer för sig.

Sten Bergmans väg var min första adress i Hammarbyhöjden. Året var 1991 och husen på adressen var så gott som nybyggda. Vem Sten Bergman var, ägnade jag aldrig en tanke. Jag var en ung småbarnsmamma omgiven av rutinerade barnfamiljer som befolkade hyresradhusen och gården nedanför vår kala lägenhet på tredje våningen. Kände mig alienerad. Särskilt första advent, när adventsstjärnorna, elljusstakarna och spraysnön som genom ett trollslag prydde hela området. Förvandlingen ägde rum någonstans mellan deras falukorvsluncher och kvällspromenader med jyckarna. Ska aldrig bli som de, tänkte jag då. Fast ett uppslagsverk skulle jag ha. Prenumerationen på Nationalencyklopedin tog jag på Sten Bergmans väg. 235 kr i månaden kostade det. Med tiden kom bandet med bokstaven P.

P som i penisfodral - ett manligt ornamentalt dräktelement som fungerar som identitetsmarkör genom att olika grupper bär fodral av varierande form.

Ska man vara noga finns förresten inte Sten Bergmans väg över huvud taget. Det är ett bilfritt område. Många taxichaufförer letade tröstlöst i Hammarbyhöjden när området var nytt och kartritarna inte hunnit med.

På sätt och vis rimmar det med Sten Bergmans gebit. Han var 1900-talets upptäcktsresande. Han rörde sig i det okända och framkallade bilder av främmande samhällen och livsstilar i en hel generation ungar i Sverige. De som var barn på 1950-talet. Som lyssnade på skolradio. Som kanske trängdes framför radioapparaterna i Hammarbyhöjdens nybyggda barnrikehus. Folkkär blev han, och mest känd för att ha tagit med sig paradisfåglar till Sverige, och för skildringarna av de människor han mötte i Nya Guinea. 

I radioarkivet på sr.se kan man fortfarande lyssna på Sten Bergman. Gör det. Inslaget är ett par minuter långt.

Du måste ha Real Player för att det ska funka. Den går att ladda ned gratis här.