Såg inte backen för all snö
I helgen hände något stort. Efter att ha bott i skuggan av Hammarbybacken i snart 18 år tog jag steget. Det var solsken. Det var sportlov. Det hade gått upp för mig att vi ju redan bor "direkt i backen" som stugmånglarna i fjällvärlden trumpetar i sina annonser.
Efter fem minuters promenad klev vi in till skiduthyraren på andra sidan krönet. Det var ju en ganska dyr historia, särskilt liftkortet, eftersom jag inte ens skulle åka i liften utan på det långsamma trygga rullbandet i barnbacken. Men det visste jag inte då.
Släpade sedan mig själv och utrustningen upp till den flacka barnbacken. Klev på rullbandet som tog mig ytterligare säkert 50 meter mot toppen. Avråddes från att prova liften.
- Då måste man ju kunna hålla skidorna raka under pjäxorna, log de mer erfarna.
Min åttaårige son fann genast stadga på laggarna och stor glädje i sina störtloppsrace mellan treåringar och glada indier vilka liksom jag aldrig hade stått på ett slalomskidor förut. Ett sant folknöje för alla. Lyckan total, även för mig.
Nu är det kväll. Genom fönstret på Mariestadsvägen syns med nöd och näppe hur liften fortfarande snurrar. Strålkastarna som får snön att glittra så förföriskt når inte över krönet. Indianparken ligger mörk här nedanför. Det är fint med kontraster.
Iförd slalompjäxor lärde jag mig en läxa. Jag ska aldrig mer raljera över konstsnö eller fnysa åt töntar i färgranna skidoveraller. Det är vackert på sitt sätt.
Baske mig om vi inte har närmast till slalombacke av alla i hela Stockholm.
Sportlovsmorgon i Hammarbyhöjden
Tonårig sportlovsentusiast vid Hammarbyhöjdens tunnelbanestation, uppgång Ulricehamnsvägen.
Klockan 09:00 i morse.
Com Hem-bråk i folkhemskåk
Se upp för comhems nätfiske.
Det är söndagsförmiddag och humören på topp i vårt Com Hem-hus i funkiga folkhems-Hammarbyhöjden. Men lyckan blir kort, vi ska snart sprattla hjälplöst i Com Hems nät.
Vi ska nämligen slå till och tillsammans - hela familjen är samlad - välja vilka tevekanaler vi vill ha. Eftersom mina kanalval när vi nyligen skaffade digitalteve snabbt underkändes av alla, även mig själv. Fram med datorn för att göra valen ONLINE. Men så enkelt får det inte vara i Com Hems sköna nya värld.
Fram med telefonen istället. Man måste nämligen ha ett lösenord. Numret till Com Hem ploppar upp i mobilens display. Vi pratades vid senast för några veckor sedan, när Com Hem slarvat bort hela det inspelade avtalet vi tecknat per telefon. Den gången tog det 24 dagar från första beställning tills boxen var på plats och kanalerna flimrade i rutan i vårt mysiga comhem-hus.
Hej! Jag skulle vilja få mitt lösenord till comhem.se. Det står på er webb att det finns på fakturan. Men när jag tittar på fakturan så finns inte lösenordet med. Varför inte det, och kan du ge mig mitt lösenord?
- Det står inte på fakturan eftersom du har ändrat det själv.
- ? Har jag?
- Jag kan inte ge dig lösenordet. Du får ringa vår kundservice.
- Jag trodde det var dit jag ringt. Men det var så hackigt i er växel att man inte hörde alla val ordentligt. Kan du koppla mig så slipper jag ringa om?
-Nej. Du får ringa igen.
Jag ringer igen. Får beskedet att kundservice är öppet alla vardagar. Nu är det helg.
Ringer en gång till. Kommer efter outgrundliga valmöjligheter fram till en levande själ.
- Hej! Jag behöver mitt lösenord så att jag kan logga in på er webb.
- Då behöver jag ditt kundnummer.
- Men det har jag ju redan knappat in.
- Det är bara för att du ska få automatisk störningsinformation när du väntar i kön. Sedan är det bara de på huvudkontoret som kan se kundnumret, och där sitter inte jag. Därför frågar vi en extra gång, som säkerhetsåtgärd för din skull. Så att du och vi ska vara säkra på att det är rätt kund.
Jag lämnar kundnumret. Hon frågar även vad jag heter och konstaterar att det stämmer.
- Du kan be att få lösenordet skickat till dig från comhem.se. Det kan du göra själv på comhem.se.
- Men där finns bara min gamla chello-adress som enda val, om inte lösenordet ska skickas med papperspost. Och Chello har ju blivit Com Hem och jag kan ju inte komma åt den e-postadressen längre, inte ändra den heller eftersom jag inte kan logga in. Så då borde väl du kunna lägga in en aktuell e-postadress som lösenordet skickas till, om du nu inte får ge mig mitt lösenord?
Var god dröj.
- Enda sättet för dig att få ditt lösenord är att få det skickat med post hem. Det är en säkerhetsåtgärd.
- Men ni har ju redan dubbelkollat kundnumret, det var ju en säkerhetsåtgärd. Jag är redo att ta risken att du ger mitt lösenord till fel person.
- Jag får inte ge det till dig, det är emot våra instruktioner.
Humöret i botten. Dottern hade redan hunnit duscha och dra till stan. Sonen gick till grannfamiljen. Maken tog stavarna och gav sig ut i Indianparken. Själv osar jag svavel och nu gråter grannens barn dessutom. Och ingen lär väl orka läsa den här drapan heller. Jag är alldeles ensam i mitt Com Hem-hus när jag förstår varför Com Hem aldrig lyckas sköta sig. Det är en gammal fiskaffär som missuppfattat det här med nätet.
Till minne av Ingvar
Det fanns en gång en man som hette Ingvar. Han var älgjägare och bodde på Olaus Magnus väg. En granne hedrar hans minne.
- Det här är Ingvars älgstövel. Jag har stoppat in lite hundhår, så blir det fint för fåglarna. Den andra stöveln sitter på trädet därborta.
De här fågelholkarna finns i träden på den stora öde vildvuxna gården, inte långt från pizzerian Hammarbys pärla. På 1940-talet däremot, kryllade gården av nyinflyttade ungar som bodde i barnrikehuset mittemot.
Varghybriden vid grannens sida betraktar mig misstroget, litar på husse som säger att jag är ok. Men när en kvinna smiter ut genom porten skäller han lungorna ur sig.
Husse slår ut med armen.
- Allt här är förresten helig mark. En bit bort låg galgbacken. Här grävde häxorna ned sina grejer. Och här är alla mina hundar begravda.
Det var torsdag morgon i hjärtat av Hammarbyhöjden. På vägen mot Skärmarbrinks tunnelbanestation grämde jag mig över att inte ha fotat även hussen och hans vovve där de hängde ut genom fönstret. Men jag vågade inte. Och vete sjutton om jag kan rekommendera någon att ta en egen tur för att titta på stövlarna. Helig mark beträdes helt enkelt på egen risk.
Ett av funkisens flaggskepp
Funkisen lever i Hammarbyhöjden. Det här är fastigheten Polarforskaren 10. Finn Malmgrens väg 27 - 29.
Riksantikvarieämbetet har klassat den här byggnaden som "bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Fastigheten ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö utpekad i Stockholms översiktsplan. Ett smalhus i en särpräglad funktionalistisk stil med välbevarad arkitektur och omsorgsfullt utformade byggnadsdetaljer. Byggnaden uppfördes 1939 efter ritningar av arkitekt Ture Sellman och är med sitt läge i hörnet av Hasselquistvägen och Finn Malmgrens väg ett viktigt inslag i gatubilden. "
Det var mellan 2004 och 2007 som Hammarbyhöjdens kåkar inventerades. Byggnaderna finns nu i Bebyggelseregistret, där den som vill kan leta fram sitt eget hus och läsa mer om det. Att veta vad kvarteret heter underlättar sökningen.
I Hammarbyhöjden har Ture Sellman ritat ytterligare ett hus på Finn Malmgrens väg, ett på Lödösevägen, ett praktexemplar från 1935 på Olaus Magnus väg (huset som restaurang Magnus hörna ligger i) och ett mer alldagligt på Forsskålsgatan. En hel rad av husen på Per Lindeströms väg har också kommit till på Sellmans ritbord. Men läckrast är helt klart det på bilden ovan.
Ture Sellman ligger bakom ytterligare ett 50-tal hus i Stockholm. Både funkis, som det här på Söder, och flera tidigare bostadshus där klassismen snavar över i funktionalism, med ren fasad på utsidan och äldre tiders ornamentpynt i porten. Han var förutom arkitekt även fotograf, filmare och skribent.
Som funkisarkitekt var ett av hans mål att skapa maximalt ljusinsläpp, något som syns på bilden jag tog idag, en februaridag vid tretiden på eftermiddagen. När solens strålar kämpat sig över Hammarbyhöjdens kulle, böjer han dem så de landar rakt i balkong och vardagsrumsfönster. Snyggt jobbat.
En röst på Cookies ´n´ Beans är en röst på gröna linjen
Cookies ´n´ Beans i ett lite mindre stylat sammanhang.
Indianparken är inte så mycket för Melodifestivalen. I vanliga fall. Men i dag deltar Cookies ´n´ Beans, tre kvinnor som sjunger på riktigt. Musikjournalister jämför kakorna med Dolly Parton, och kommer att tänka på den amerikanska prärien.
Kakorna har vunnit förr. 2008 vann de Country-SM i kategorin Alternativ country. Motiveringen löd:
"Denna kategori var den mest svårbedömda eftersom stilarna var så varierande. Vinnare blev det band som med sin spelglädje, publikkontakt och scen närvaro fick juryns och publikens röst."
Och varför ska vi som bor i Hammarbyhöjden med omnejd rösta på kakorna? Jo, då lägger du din röst på din hembygds toner. En av kakorna bor ju här runt hörnet. De representerar vår egen prärie och vår egen diligens - gröna linjen. Kommer de till Globen blir det gångavstånd hem med pokalen i näven.
Här röjer Cookies n Beans loss i TV4 med låten Sin Wagon
Fågel, fisk eller Costa Rica?
Vissa delar av Costa Rica är förvisso rena djungeln. Men att ens hitta det centralamerikanska landet verkar vara en svårknäckt nöt. Aftonbladet berättar idag att en kvinna som köpt en tripp till Costa Rica istället damp ned i karibiska Puerto Rico, tack vare en miss av resebyrån som blandat ihop orterna. Men även Aftonbladet är vilse - på kartan som illustrerar artikeln har bladet förväxlat Costa Rica med Nicaragua.
Det får mig att minnas episoden när jag skulle skicka ett paket från Godispärlan vid Finn Malmgrens plan. Min dotter, som var utbytesstudent i Costa Rica förra året längtade efter svenskt snask och det bästa från pockettoppen.
Glad i hågen klev jag in hos Godispärlan, vårt trevliga postombud. Där jag förvisso bara får skicka paket, inte hämta ut något. För att göra det måste jag bege mig till tips- och tobaksbutiken Direkten i Björkhagens centrum, vilket är sanslöst irriterande och verkar stört omöjligt att förändra.
Paketet skulle ialla fall iväg, och jag fyllde i adresslappar och tulldeklarationer på både längden och tvären. Betalade ett i mitt tycke hisnande kilopris för transporten av lösgodis och Låt den rätte komma in. Slänger ett sista öga på paketet innan jag går mot dörren..
På den maskinprintade etiketten, bland streckkoder och andra hieroglyfer står det Österrike i fet stil.
- Men det ska ju till Costa Rica!
- Inte Österrika? Men vad är Costa Rica? log förra ägaren.
Trots etikettbyten, återköp och ännu mer betalt - paketet skulle ju nu frankeras för frakt utanför Europa - tog det sju veckor innan postkontoret i costarikanska Cartago halade fram en blå svettig bucklig kartong över disken. Under den tiden hade jag själv både hunnit hälsa på i Costa Rica, och resa tillbaka hem till Hammarbyhöjden igen. Frågan är vilka länder paketet besökt under samma tid.
Råttfest i Indianparken
Vi har omodernt sopnedkast i vår trapp. Det är bara att blunda och släppa. Än så länge rasar påsen nedåt. Men när strejken tar slut kommer soporna att landa i skallen på sophämtarna.
Klart det finns nackdelar med att jobba på så hårt som sophämtarna verkar göra - men jag har full förståelse för att de vill få undan jobbet snabbt, hinna uppleva annat och som tack få om inte asbra så hygglig lön med tanke på skiten de hanterar.
Jag har ägnat de senaste veckorna till att skriva ett utbildningsmaterial om upphandlingsfrågor ur de anställdas perspektiv. Om vad som händer, och vad som kan undvikas, när jobbet läggs ut på entreprenad.
Sopstrejken är helt klart ett exempel på vad privatiseringstrenden för med sig när det gäller mindre inflytande på jobbet och sämre anställningsvillkor. Och på hur staden släpper greppet om hur pengarna används hos entreprenörerna. Sedan har ju facket och arbetsgivarna en deal om arbetsfred som gör att Transport förvisso stödjer sophämtarna i sak, men inte att de strejkar. Men jag tror inte att det här är den sista sopstrejken vi får uppleva i Stockholm.
Nyhetsrapporteringen om sopstrejken gör en stor miss när de inte ställer politikerna som godkänt upphandlingen till svars. Arbetsrättsliga frågor och upphandling är väl inte så hippa att skriva om kan hända, och med journalister som inte kan området blir rapporteringen därefter. Nu läggs allt fler verksamheter ut på entreprenad - hur vill du att löner och anställningstrygghet ska vara för de som städar i till exempel skolkök, sjukhusmatsalar och äldreboenden? Hur motiverad blir den som riskerar, eller faktiskt får lönen sänkt varje gång jobbet upphandlas på nytt?
Här hemma sorterar vi soporna lite mer noggrant än vanligt. Det börjar säkerligen bli fullt vid återvinningen borta på Finn Malmgrens plan. Hur är det möjligt förresten, att man ska behöva bära sina ursköljda konservburkar och gamla mjölkpaket en halv kilometer till de gröna återvinningslådorna? Sådana borde stå i varje kvarter. Särskilt om sophämtarna ska jobba heltid och få lönerna sänkta med flera tusen kronor i månaden. Med den lönedumpning som nu sker kommer inga sopor hämtas med samma frenesi som hittills. För råttorna blir det i alla fall högkonjuktur.
Hammarbyhöjdens sophjältar är anställda av Rusta och har redan det anställningsavtal som den vilda strejken är en protest mot. Den som inte accepterade anställningsvillkoret riskerade att förlora jobbet, eller gjorde det.
Nyplöjd plaståker
Dimman låg tät över Hammarbyhöjdens IP idag. Det var det ena. Det andra var en mysko syn. Hela den konstgräsbelagda planen var nyplöjd, eller snarare nyplogad. Är det några stackare som ska träna i morgon bitti? Som förra helgen, när arma grönvitklädda tonåringar frustade runt i snögloppet. Inte så konstigt att vi i norr har lite svårt att matcha Barca och Inter eller vad de nu heter.
Nåja. I dag var fotbollsplan nyplöjd. Trottoarerna och gatorna däremot täckta av blöt is. Befolkningen gick tappert sina promenader mitt i de uppkörda bilspåren. För det var ju varken plogat eller sandat där de flesta av oss tar sig fram. Olika pengapåsar kan hända, som betalar.
Från kojan i skogsdungen intill fotbollsplan och Indianparken hördes vadderade barnaröster. Med 95 procents luftfuktighet följer ett säreget dämpat sound. Av Hammarbybacken syntes intet, och hur gick det för snowboardfirmans jättejippo med uppvisningar på norra sidan?
Vi skulle ha vandrat i dimman idag, Kaffepulver och jag. Men ibland är man en svikare. Å andra sida funderar jag på att nattvandra.
Aprilskämt då - i översiktsplan nu
Ibland går det undan. Första april förra året skojade Dagens Nyheter friskt om att Hammarbybacken skulle glasas in. Nu tar en ny översiktsplan för Stockholms stad form och i det förslag som valsar runt på remiss föreslås Hammarbybacken bli ett innovativt turistmål - med restaurang på toppen. Skarpnäcks stadsdelnämnd, från moderater till vänsterpartister, välkomnar förslaget. 
Utsikt från topprestaurang?
Citerar rakt ur stadsdelsnämndens senaste protokoll (22 januari 2008):
"Hammarbybacken bör utses till strategiskt område för friluftsverksamhet året runt. Tiotusentals stockholmare har redan idag promenadavstånd till Hammarbybacken, vilket gör området till en unik plats för idrott och friluftsliv. Dagens utförsåkning bör kompletteras med nya innovativa möjligheter till såväl vinter- som sommarsporter. Hammarbybacken har potential att utvecklas till ett turistmål med unika möjligheter till idrottsutövning i kombination med serviceinrättningar och restaurang med utsikt över staden."
Storslaget och svamligt, och finansieringen är, som vanligt, en gåta.
För två år sedan lämnades ett anspråkslöst medborgarförslag in till stadsdelsnämnden:
...att på Hammarbybackens backsida mot Indianparken inrätta för barnen i stadsdelen pulkaterrasser för avfärd med en trappa/en lina att hålla sig i samt att fler backar röjs och pulkabackar skapas i de andra kuperade områden i Hammarbyhöjden och Björkhagen...
Innovativt och antagligen rätt billigt att åstadkomma. Målgrupp: ungarna i kvarteren.
Respons och engagemang från stadsdelen: Noll
Som läget är nu i början av 2009 anser sig staden inte ens ha råd att rusta upp lilla anspråkslösa Indianparken vid foten av Hammarbybackens södra sluttning. 
Utsikt från gräsrot.
Stadsdelen föreslog inför årets budget att två miljoner kronor skulle satsas på Indianparken, för att rusta upp slitna grönytor och plantera rumsskapande vegetation i kanterna. Man konstaterar dessutom att parken anses störd av arbetet med Hammarbybacken, som pågått de senaste åren.
Respons och tilldelning från staden: Noll
För om staden får bestämma ska det fläskas på ordentligt. Om bara någon annan betalar.
