Kojor jag mött
I förra inlägget gjorde jag ett undantag från min ambition att alltid ha Indianparken som utgångspunkt. Det ska inte bli en vana. Det här en lokal blogg, visserligen med utblickar åt alla möjliga håll. En av talarna på demonstrationen sa i och för sig något i stil med att "Vi palestinier är inte som indianerna". Att palestinierna aldrig kommer att släppa sitt land. Men många indianer kämpade bittert för sin rätt. Det hade man ju kunnat spinna vidare på, men det får vara.
Nu är det söndagskväll. Många har under dagen strövat genom Indianparken. På väg upp till Hammarbybackens topp, på väg mot skogen eller kanske för att hämta den sista mangolden i sin kolonilott här nedanför. Duckat för julgran som enligt gammal ritual kastades ut från balkongen på Mariestadsvägen 17, andra våningen, vid pass 12-snåret.
Skymningen har fallit. Någon, kanske flera, i Hammarbyhöjden väntar ivrigt på första leveransen av nyttiga råvaror från Middagsfrid.
Den senaste tiden har jag spanat efter kojor under mina vandringar i skog och mark. Först i raden här nedanför är kojan som sedan ett par veckor finns i skogsdungen intill Indianparken. Den kojan tar priset, se bara hur fint den mynnar i en liten buske. Den lever upp nästan varje dag. Alltid kvarglömda vantar, alltid matsäcksspillror i närheten. Det är fint.
Var de andra finns? Uti skogen och leta!
Och från andra hållet, eftersom den är så ambitiös:
Lägg särskilt märke till fågelmatsautomaten nedan.
När vi kom fram till den här kojan rodnade mannen i mitt liv en smula. Skidan hade jag sett förr.
- Ja, den gick ju av när jag skidade uppför den branta backen vid Filosofens grav. Så jag lät den sälla sig till sina olycksbröder.
Jo visst stämmer det att jag bor i Hammarbyhöjden. Leveransen har kommit och det ska bli spännande att sätta igång. Jag har en känsla av att du har rätt i att kylen kommer att svämma över av alla rotfrukter dock...
Tack för länken förresten!
