Sparrmans hjärtefrågor - sockerdricka och slaveri
Utan Sparrman ingen sockerdricka.
När vi ändå är inne på de herrar som Hammarbyhöjdens gator är uppkallade efter, kan det nämnas att Linnés lärjunge professor Anders Sparrman (Sparrmansvägen) kring år 1800 införde kolsyrad sockerdricka mot skörbjugg inom flottan.
Sockerdrickan innehöll citronsyra och det var c-vitaminen som motade bort de bristtillstånd som skörbjuggen innebar: blödande hud och tandkött, förstoppning och trötthet är några exempel. Skörbjuggen, som betyder något i stil med sårig buk, skördade många liv bland kolonisatörer och sjömän.
Och även om det nu kan låta som att Anders Sparrman var en pionjär på området, så hade den skotske marinläkaren James Lind sett till att brittiska flottan redan på 1750-talet utökade sjömännens proviant med apelsin- och limesaft mot just skörbjugg. Sparrman tillsatte väl bubblet, men kolsyrat mineralvatten hade å andra sidan funnits sedan 1770, så det var väl inte heller så innovativt. 
Sparrman kämpade även för att få slut på slaveriet. Men hans metod kan synas lite udda i nutida ögon. Redan nästan 15 år innan han blandade till sockerdrickan reste han till Senegal för att på uppdrag av Gustav III grunda en svensk koloni. Året var 1787 och Sparrman tänkte sig att en svensk koloni skulle skilja sig från kolonialmakternas behandling av befolkningen och på så sätt vara ett led i kampen mot slaveriet. En koloni mot slaveri liksom. Nu blev det inget av det försöket, men Sparrmans vittnesmål vid rättegångar i London stärkte ändå rörelsen mot slaveriet.
Men - om han faktiskt uppfann sockerdrickan och dessutom bekämpade slaveriet, ja då kanske han kunde få en eloge för det av de tonåringar i Hammarbyhöjden som tvekar inför eller rent av rodnar av att uttala hans efternamn. Som hellre säger "den där backen som leder ned mot den där bensinmacken".
Hittills har inga bostäder legat på den pinsamma adressen, men snart blir det ändring på den saken. Exploateringskontoret i Stockholms stad har föreslagit att SMÅA ska få markanvisning för att bygga 64 lägenheter (bostadsrätter) och cirka 29 radhus i den snåriga slänten. Redan nästa år tas första spadtaget om planerna går i lås.
Det ska väl tilläggas att Anders Sparrman, som var botanist, tillbringade mycket tid i Afrika och skrev "Till Hottentott- och Caffer-Landen Åren 1772-1776" om sina iakttagelser under resorna.
Mer om Sparrman kan man läsa i Per Wästbergs färska bok "Anders Sparrmans resa". Lasse Berg skriver i "När Sverige upptäckte Afrika" att Anders Sparrman möjligen är den person i den svenska historien som haft störst betydelse för vår bild av Afrika.
