Trottoar med originaldetaljer
Staden hävdar att en stor parkeringsplats på Mariestadsvägen anlagts utan lov. Så nu kan man bygga hus på den istället. Gärna för mig. I synnerhet som det vankas hyresrätter. Men varför staden tagit sin hand även från trottoarerna i Hammarbyhöjden förbryllar.
Trottoarerna är knappast smyganlagda av desperata förortsinvånare som nattetid kört asfaltskokare och bankat ned kantsten från Orust för att dagtid slippa samsas med hårda plåtåk på vägen mot t-banan.
Nej, trottoarerna är från Per Albins tid.
Kanske tror de i stadshuset som fördelar slantar till gatuunderhåll att alla som rör sig på Hammarbyhöjdens trottoarer bara är på väg ut i vackra skogen. Att det är så charmigt att naturen liksom kommer en till mötes redan innan man hunnit ända fram till grönskan. Dit de själva drar på helgerna, från innerstadens larm och avgasmoln. Med svamp-gps och grönt te i termosmuggen.
Vem vill satsa pengarna på trista hela trottoarer som ingen tackar en för, när man kan få hålla högtidliga invigningar av prydliga snubbelfria vandringsleder, anlagda likt ett rikt mycel genom halva reservatet?
För oss bofasta här i spenaten återstår snart inget annat än att dra på vandringskängorna och idka Nordic walking även när vi måste till Konsum eller jobbet i stan. I alla fall vi som bor där Finn Malmgrens väg möter Nackareservatet.
Åh, äntligen, Indianparken frisk nog att blogga på nytt! Med nätvärldens elegantaste och charmigaste språkbehandling. Glädjen överskuggar alldeles att åtminstone undertecknad inte riktigt förmår reta sig på trottoarernas förslumning. Välkommen hem igen!
Tack! Det ska väl erkännas att just trottoarstandarden inte heller hör till mina absoluta hjärtefrågor om jag måste välja. Såg hur asfalten veckade sig framför mig, och så var slentriangnället igång. Men man får inte väja för de små frågorna heller, för gamla och halta kan släta trottoarer vara röda mattan mot friheten.
Är det sant, är Indianparken tillbaka?
Jovars!
